Fontainebleau baby

Något nytt, något gammalt, något lånat.

Det är detaljerna som gör skillnaden sägs det. Klättringen och klättervärlden ter sig i stort sett likadan från år till år. Men det som tidigare var en given påskresa till kjuge har på senare år mer blivit en given påskresa till fontan. Och i fontan gör man samma saker som man oftast gör där, ungefär. Dricker vin, äter baguette med brie, stiger i bajs, stiger i kondomer, förundras över britter (denna gången hörde jag en av dem säga att duroxmanie är ett dåligt problem, wtf liksom!?), klättrar och försöker hitta teknik någonstans i de frusna lederna som sakta ger upp för fontanverken vilken biter sig fast någonstans under armvecket och det enda man kan göra för att slippa den i iaf några sekunder är att klättra mer. När man ställs höft mot höft med de gamla franska kedjerökarna inser man att det man gjort tidigare kanske inte varit den mest energioptimala varianten av klättring utan mer att dra sig upp väldigt hårt i armarna. Det bästa man kan göra är enligt mig att klättra så mycket "lätt", balansigt och fint som möjligt, men skit i det. Det finns nämligen mer saker man kan göra i fontan som lätt hamnar utanför en klättrare på semesters radar. Frankrike är i själva verket ett ypperligt land för att prova exotiska chipssmaker. Vad sägs till exempel om helgrillad kyckling, carbonara, falafel eller biff med lök?

Mvh, Klas

Oskar hasar på Lapin ou canard

*gott*