Trots gårdagens och nattens abnorma skyfall hade jag hopp om i alla fall okej förhållanden. Vi började köra på ett nytt block förra året som Olle hittat ett tag innan. Hampus satte upp den första och kanske bästa linjen på blocket och gav den namnet
"Three anxies boys in a kangoo, 7B+". Jag klättrade lite senare en variant från vänster som jag döpte till
"Celebrate fall yeah, 7B+". Trots att dem har samma grad och går upp i samma slut så är klättringen ganska olik och den känns klart värd som eget problem. Projeket nu är att göra den senare från en låg start då du klättrar hela areten och sen avslutar upp i samma. Det är inga superhårda flytt men mycket konstiga och balansiga kroppspositioner som gör att det blir ganska svårt att hålla ihop hela. Det va aningen för fuktigt ute idag för att jag skulle kunna hålla ihop det. Jag klättrade igenom sitten två gånger men kände mig helt borta på slutet. Jag väntar nog några veckor innan jag drar tillbaka, det här problemet behöver lite bättre friktion.
En gammal bild från när jag borstade upp linjen.
Filmen från då jag gör "Kangoo...."
One happy boy in a kangoo from
Jimmy Karlsson on
Vimeo.
4 comments:
Är det inte ganska normalt med regn? Eller var det att skyfallet i sig uppträdde groteskt? Kom det in till dig på natten, smög fram till din säng och skrämdes. Om det var så, varför kom du inte bort till mig? Du vet ju var jag bor.
Det var väl mest mängden regn jag tyckte va jobbigt. Sen känner jag för tillfället att jag även borde komma över till dig även nån solig dag framöver.
Vilken låt i filmen?
The Knife - One Hit
Post a Comment