One happy boy in a Kangoo

Roliga gubbar, söta tjejer. Man kan se så mycket underliga saker när man rullar igenom små byar och samhällen.


Att jobba på en plats med sjöar, äppellundar, stora lövträd och gamla stugor under sommaren när allting grönskar, och fåglarna ständigt jobbar på att fylla omgivningarna med ljud är inte fel. Men när du vaknar en morgon på en sån här vacker plats och du huttrar lite i din jacka, kollar dig omkring och ser en lätt krispigt blå himmel, vill du inte vara där i den friska luften. Du vill vara ute i en gles tallskog omgiven av stora gråa stenar med halv kritlunga och det ända som hänger i den tunna luften är psychet!

Igår efter jobbet fick jag göra mitt första send av ett riktigt fint boulderproblem på mycket länge. Kom hem sent men med lite dagsljus kvar åkte jag ut till problemet som Hampi satte upp för ett par helger sen
"Three anxies boys in a Kangoo". Jag och Olle åkte veckan innan Hampi gjorde den ut och borstade upp linjen och jag fick nästan till den då, men tiden var knapp så vi var tvunga att traska. Sen andra gången med Hampi och Sammy hade jag feber och det var sjukt frustrerande att försöka på något som känts så bra gången innan och fick istället se Hampi göra en imponerande och häftig bestigning av denna underbara linje.

Idag kändes det direkt mycket bättre och jag visste att jag skulle göra den om några försök. Efter att ha fingrat lite på den slopiga toppen två gången fick jag äntligen kliva upp på toppen och skrika lite.

Nu är ju säsongen här gott folk så nu kommer vi få se flera inlägg så fortsätt läsa mina vänner.

Snart åker jag och Sammy ner till Västervikstrakten för att möta upp med Fredrik Dahl och göra massa goa klassiker. Filmkameran åker med så en film till snarast kan ni vänta er.