En skogsvarelse

I vanliga fall åker vi ut i skogen för att klättra, idag kändes det mer som jag klättrade för att jag var i skogen. Vädret den senaste tiden har varit väldigt tråkigt, och som en melankolisk slöja hänger diset besvärande kvar. Daniel dök upp igår kväll och vi åkte med mörkret hack i häl ut till Knutby för att gå igenom helgens projekt. Till vår besvikelse var det mycket blötare än jag trott det skulle vara och hoppet dog lite.

Men imorse packade vi bilen med presenning, brännare och tre taggade klättrare. Vi skulle försöka i alla fall. Besvikelse är väl vad som bäst beskriver känslan som fann sig när vi lunkade in bland blöta stenar. Som sagt, vi skulle försöka i alla fall. Det tog säkert 20-30 minuter innan "Tussilago" var torr nog att göras och jag gjorde den säkert tre gånger innan jag kände mig uttråkad. Det är påfrestande att behöva lägga ner så mycket jobb för att få ett problem torrt och sen tar det 10 sekunder att göra det. Som jag skrev i början kändes den här dagen mer som en dag i skogen där vi klättrade än en klätterdag i skogen. Blocken smälte in mer i sin omgivning, de var mer en abstrakt del av allt. Vi torkade upp några problem till och jag la ner mycket själ i att få upp en eld som vi lagade mat över (grillade tre hotdogs). Det ger alltid en skön känsla att göra upp en eld, "Men are here, men make fire". Matcho!

Nu ska det sovas lite och vi får se vad som bjuds imon. Vad som än händer ska vi se till att le och skratta i alla fall några gånger!

Jimmy