Ticino

Någonstans i de spökligaste delarna av hotellet Dell´Angelo i centrala Locarno sitter vi nu vår sista hotellkväll innan vi får vår lilla stuga hos den underbara familjen Stillhart. Resan från Norrköping till Ticino hade sina svängar. Först stannde vi hemma hos mina föräldrar i fina Småland och fick ananaspaj av min käre mor. Antagligen på grund av att vi njutit så straffades vi i form av tristess på båten mellan Trelleborg och Tramunde. Den tog typ 9 timmar, man har ett bord att sitta vid, du får göra matten. 

Hela Tyskland var snöfritt. I Österrike började det se illa ut, dem norra delen av Schweiz var täckt i ungefär en meter snö, vi var förbannade! Men om vi snurrade på våra smileygubbar när vi dök in i sista dalen och rullade ner de sista höjdmetrarna och snön försvann i samband som himlen sög i sig fishermans friend för att bli sådär fint blå.

Vi klättrade första dagen i Osogna, hem till Ticinos första 8A, ”Reve de Mario”. Sammy var relativt nära men inget sänd.  Vi insåg snabbt att sömn var det vi egentligen behövde. 

Idag fick vi vår första dag i Brione. Det kan nog vara det bästa stället jag varit på i hela mitt liv, stenkvaliten är överlägset bättre än någon annan stans och problemen håller en klass för sig.  Först ut testade vi på ”Fake Pampelmousse, 8A” och jag kom upp till sista flyttet från start en gång men va ganska slut och hade inte mycket att ge, vi kommer tillbaka. Efter det sprang vi bort till ”General Dissaray, 8B” och ”Marilyn Monroe, 8A”. Generalen kändes väldigt hård, kanske testar lite till, får se. Däremot fick jag ihop alla flytten på Marilyn trots att de va väldigt sent på dagen och jag hoppas verkligen jag kan få ihop den imon. Efter dagens klättring hämtade vi upp Daniel Andersson som fått stå ut med att vänta i Bellinzona i typ 4 timmar medan vi roade oss uppe i Golden Eye dammens förlovade land.

Imon får vi se hur det blir med vårt internet framöver och det avgör hur täta blogginläggen blir.