Småstad och den där gyllene koppen kaffe...

Tillbaka i Småland och Ljungby över helgen för att hälsa på, stjäla mat och givetvis klättra lite.

Igår skulle vi haft slackline-kväll med klubben upp i Linköping innan vi drog ner hit men det sket sig både då vädret blev kass och Johan hade lite bråttom hem.

Ok, idag morse vaknade jag av att mor min hade kaffe på kannan och jag kastade i mig två goda ostmackor till morgon tv'n (ostmackor är godare än vanligt när man för första gången flyttat hemifrån, ost är dyrt!). Sen var jag helt klart lite tveksam om jag skulle orka cykla ut för att prova stans närmaste projekt på Stone of Coffe, 3 km på cykel, men sen startade jag dator surfade runt lite och läste igenom Nalle's blogg en gång till om hur han sket i världskuppen för att göra sitt projekt och såg sen lite nya klipp från Hueco och då var det kört, med svettiga fingrar och laddad till tusen lånade jag till mig en cykel.

Som en riktig sjöman med paddan som segel, tyvärr i motvind då, så rullade jag mot utkanten av stan och letade mig igenom industriområdet för att komma upp till det lilla utgrävda blocket som hittades för länge länge sen av mig och Nico. Från början gjorde vi massa för oss då hårda problem, bland annat min första 6C men det fanns ett då jättehårt projekt kvar på baksidan i det lilla taket med en schysst startlist mitt i och det lyckades jag göra förra våren tror jag, och det var när jag skulle guida Sammy till "Time Thief, 7A" som vi hittade den underbara varianten upp till höger där man eliminerar ett grepp ute till vänster och får ett helt annat problem.... och projektet var fött...

När jag kom dit var jag vråltrött av all motvindscykling och satte mig ner en stund och tog fram filmkameran som jag lånat till mig och skulle göra lite försnack men direkt visade den lågt batteri och jag blev asförbannad då jag inte tagit med mig mobilen så ingen film denna gången!!!
Först kände jag lite på greppen och dem kändes förvånansvärt bra så det kändes bra. Tänkte värma upp lite så körde ett ful-press från början och förvånade mig själv med att göra hela vägen fram till cruxet direkt, hum ska det gå så lätt, tänte jag? Aja, provade slutet och det kändes också lätt, gytt! Borstade lite och satte mig ner med inställningen att jag gör den nu direkt för det kändes så bra, men icke... Föll en gång och tänkte, aja inget med det och försökte igen men föll igen på cruxmovet, som är en deadpoint på en halvdålig häl för högerfoten och med vänsterfoten på ett litet steg i taket för att hålla balansen och vänsterhanden är långt ner på en list. Greppet man går till är bra om man träffar det rätt och det är inte så jättesvårt att komma upp till det men att få det rätt är för mig ett helvete. Så körde lite på det ett par gången och fick till det bra och började testa från start igen men föll, föll och åter föll på det movet och det hela hade gått från att jag trodde jag skulle göra den på första till att jag inte trodde jag skulle göra den alls. Jag tog av mig skorna och traskade runt en runda för att göra ett press till. Gjorde första moven upp till cruxet, pillade på vänsterfoten i taket och skickade, den satt! Flyttade vänsterfoten till det andra liknande steget i taket och föll in i slopern skickade ut till vänsterareten, slog om fötterna och i desperation skickade till kanten men missade juggen och tänkte i 0,2 sekunder att här kan jag väl fan inte falla och lyckades stöta in i juggen och mantalde...YES!!! sa jag till mig själv säkert 10 gången när jag satt på toppen och bara tyckte livet va underbart!!!

På vägen hem hade jag medvind och allt va gytt, och hade inte uttrycket "tappa hakan" funnits hade jag nog myntat det då alla bilister bokstavligen talat tappade hakan när jag cyklade med paddan igenom stan. Nu lagar mamma nån god mat och jag sitter och njuter av lite gyllene kaffe!

GOLDEN COFFE, 7C

Jimmy