europia. "the Hunter... Mohito... 8aaaa... Skitsamma" -13

Sammy D in the Eather.

För min och min skånsktalande vän “Tubbes” (av någon anledning så kan han, förmodligen tack vare sin gutturala skånska, inte uttala bokstaven O och byter gladeligen ut den mot U. Detta har hittills lett till förvirring inom gruppen och vid vissa tillfällen har det varit riktigt svårt att förstå stackaren) var dagens mål ett problem vid namn “Mongolito” 7C+/8A som vi försökt på någon dag tidigare. Vi hade dock kollat upp betan till dagens försök och var grymt taggade att få slita ut de nu utvilade axel- och bicepsmuskler som bara skrek efter nedbrytning. “Mongolito” startar sittandes längst in i ett tak och för att ta sig ut till och upp över kanten så måste klättraren först göra ett långt drag med vänsterhanden från crimpers till en crimp i taket där man intar en position som liknar “stora korset” och därpå sätta höger fot jämte höger hand, lyfta kroppen nära taket, låsa av vänster arm i nittio grader och falla in med höger hand i underclingscrimp. Därpå följer en trevlig flaggning med vänster ben, en omvändning utav vänster hand, ett dramatiskt brett skick med vänster hand där höger biceps fäller en tår utav ansträngning och en mantling som i dagens fall spred skräck då greppen var blöta och svåra att torka.





Ouppvärmda började vi jobba in moven och till mitt förtret så insåg jag snabbt att jag förmodligen inte skulle kunna göra rörelserna i taket på grund av mitt kylskåpsliknande tillstånd där en fot jämte en hand är ett närmast ouppnåeligt moment för min kropp. Tubbe jobbade snabbt in rörelserna jag hade problem med tack vare sin shaolin-lika vighet men startmovet gynnade mig betydligt mer där min överdimensionerade axel (får man skriva så om sig själv?) spelade stor roll. Nåväl. Vi jobbade på en stund och efter ett tag insåg jag att vigheten började komma i och med att kroppen värmdes upp. Därefter var det bara att ta i… Efter några försök varav ett utav dem var riktigt nära så vände jag mig till Tubbe och sa: “Äh fan. Ska jag göra den nu? Ja jävlar. Jag gör den nu”… Samma sak hände för två dagar sedan då jag skulle göra “l’ange naïf” och hade sagt till Daniel att jag skulle göra den och därpå gjort den och bannemig om det inte blev likadant den här gången! Fukten i luften gjorde greppen lite hala och mantlingen blev riktigt desperat men upp kom jag och nöjd vart jag. Tubbe återvänder imorgon för revansch efter att ha varit riktigt nära ett par gånger.



THE HUNTER!!!


Eftermiddagen tillbringade vi i Franchard Isatis där det visade sig vara något slags 1800-talsliknande jaktsällskap som hade något årligt möte. Bland skumt klädda gamla gubbar så gled det runt både hästar och hundar till deras förfogande då deras sinnen längtade efter att få se en kronhjort i ögat då livet lämnar den. Deras trumpeter ljöd genom skogen och bjöd oss klättrare på toner som skar sig i öronen och som förmodligen fick Louis Armstrong att gnissla tänder av vånda på sitt moln i himlen. Herr Olau, Daniel Olaussen, hobbyjägaren himself ,förbannade sig över de “låtsasjägare” som han kallade dem för deras skådespelslika tillvägagångssätt under jakt och försökte framhäva sig själv under jakttider hemma i Sverige. Där var det minsann ingen lek man höll på med då man jagade i skogarna… Jag har ingen aning om vad Daniel började pladdra om men i mina öron lät det som att han gjorde en liknelse där han var medlem i någon slags militär specialstyrka som hade som uppdrag att gå in i de tuffaste delarna utav ett kriminellt ansatt slumområde och ta ut de farligaste gangstrarna. Specialstyrkan visade sig vara metafor för det gäng utav äldre män och lill-gamla tonåringar som bedrev jakt hemma hos Daniel i Uddevalla där slumområdet egentligen var de Dalsländska skogarna. Gangstrarna tordes knappast göra några “drive-byes” som Daniel ville få oss att tro då de gangstrar som Daniel och hans “turbo special force” hade ihjäl var diverse vilt som jag har riktigt svårt att föreställa mig kunna använda så tung vapenarsenal som Daniel snackade om. Men men… Man får väl ge det till Daniel. Skogen är ganska tuff. Det är ju som dom sa på P3 någon gång. “Skogen är på riktigt. Det är ingen jävla Disney-film.”

Sammy D

Peace Out