KjUGEKUL

Det är faktiskt väldigt kul att hänga i Kjugekull även om man inte kör på så hårt, så igår när jag och Sebbe tänkte fördriva en lördag ibland blad och annat tog vi det ganska lungt för en gång skull men det var najs ändå.

Allting började med att Sebban var sen på morgonen (humm...) och jag fick sitta i parken och lyssna på roliga (snuskiga) historier av en gammal gubbe som bjöd på godis och skulle förnya sitt körkort. Tillslut kommer han inlinesande med smilband på läpparna. Efter att Opel'n fått lyssna på våra oändliga disskussioner motsols stod vi på en parkering och trodde inte våra ögon, WOW. Är allt detta klättrare? men så var inte fallet utan nån form av försäljande tanter som ville bli av med gamla krukväxter eller nåt och aldrig har vi fått så många "vad är det dem har på ryggen"-blickar när vi vandrat in mot ett av skandinaviens största boudlerområden...

Efter lite uppvärmning på uppvärmningsväggen körde jag ett par try på "Ferdinand" och det gick icke så bra och efter ett par försök började det knaka oroväckande i flaket och med lite tveksamhet och rädlsa av att ramla 483 m bort (och så är crimpen sjuukt vass och jag klen) drog vi oss vidare mot "Röda areten".

Detta problem har Sebilon tjatat om sen första gången han såg det och nu stod vi här vid den.
"Det kan ju inte vara så svårt" - Sebbe
Men efter ett tag märker Pablo att det inte är så lätt och byter beta som jag byter kalsonger och gör ett "flopp" fall där jag istort sätt gör i brallan av chocken. (Men allt gick bra gott folk och mer historier om Pebbles kommer komma ;) yeah.)
Men efter att ha hittat det vinnande konceptet kommer han upp i typ samma läge som han floppade och står som fastgjöten och halvmumlar extasfrustrerat "jag hoppar" och jag vill inte att han ska hoppa därifrån och skriker åt honom att FÖRSÖKA, han skickar och har den. Men även mantlingen gör att peacemakern måste startas men han klarar det också. :D

Sen tar vi longwalken till kluvna stenen och käkar lite köttbullemackor med kaffe och juice. Sebbis ger sig upp på sitt monsterprojket "MÖDOMSROVET" och kommer till samma ställe som alltid där han tar matchgreppet men sen blir det stopp. Själv vet jag inte vad jag har gjort idag, typ inget med andra ord och känner att det måste bli ändring och går bort till "Diners Club" en traveserande aret typ på slopiga grepp. Först fattar jag inget men får superbeta av en juste snubbe som också var på plats. Så efter nio sista försök skiter jag i det och kollar på när Sebbe ska travesera insidan av kluvna stenen med det slutar i räddningsaktion. Så när vi packar ihop har jag tappat bort borste och tejp och börjat frysa. Jag bli väldigt frustrerad på grund av detta, att jag tappat bort allt, inte gjort "Diners Club" och fryser förbrylt.
Men vafan ett try till, när allt talat imot mig; inget skinn, ingen tejp, kall, sjukttrött i armarna så smyger jag upp och gör alla moven galant mantlar lite halvfult med ett leende på läpparna och nu kan vi åka hem och jag är nöjd iaf.

En maj-dag med oväntat bra stick och lite kyligt ute drack vi mest kaffe och strosade runt, men vad gör det för vi fick ju iaf känna på coola problem och slita lite hud.

// Jimmy